Inlärningsresultaten i matematik i årskurs 9 – kunskapsnivån oförändrad, nedgången har stannat upp

Förskoleundervisning och grundläggande utbildning Virpi Pietiläinen

Kunskapsnivån i matematik är oförändrad. I pojkarnas inlärningsresultat i matematik syns en polarisering på så sätt att resultaten placerade sig vid skalans yttersta punkter. Också i fråga om skolornas bedömningspraxis framkom skillnader.

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) utvärderade våren 2015 inlärningsresultaten i matematik i slutet av den grundläggande utbildningen. För utvärderingen valdes 138 skolor ut. Urvalet var representativt för alla landets skolor. Av skolorna var 122 finskspråkiga och 16 svenskspråkiga. Centret fick in resultat från sammanlagt 4 779 sampelelever, av vilka 4 287 gick i finskspråkiga och 492 i svenskspråkiga skolor. Utvärderingen offentliggörs 25.4.2016 kl. 12.15.

Eleverna uppnådde en genomsnittlig lösningsandel på 43 % av det totala antalet möjliga poäng för alla uppgifter. I de utvärderingar som genomfördes 2011 och 2012 konstaterades att kunskaperna i matematik hade sjunkit. Enligt den nya utvärderingen som nu publicerats har kunskaperna hållit sig på samma nivå som tidigare och kunskapsnedgången har stannat upp. Pojkar fick oftare än flickor både låga och höga poängtal.

Alla klarade inte problemlösningen

Bland uppgiftstyperna var kunskapsnivån främst i problemlösningsuppgifterna (lösningsandel 34 %) sådan att en stor del av eleverna inte når upp till de behov som de har i vardagen. Särskilt i procenträkningsuppgifterna var kunskaperna svaga.

– En del elever behärskar grundläggande procenträkning dåligt. De kan inte räkna ut vilket det nya priset är, om de får 30 % rabatt på en skjorta som kostar 50 euro och avgöra om det lönar sig att köpa den. Eller hur mycket man betalar i ränta om man tar ett studielån, berättar utvärderingsexpert Sami Julin som exempel.

Flervalsuppgifterna gick bättre (lösningsandel 54 %), liksom också huvudräkningsuppgifterna (52 %). Pojkarna löste huvudräkningsuppgifterna en aning bättre än flickorna. Elever i finskspråkiga skolor var bättre på huvudräkning än elever i svenskspråkiga skolor, medan elever i svenskspråkiga skolor i sin tur var bättre på problemlösning.

En jämförelse av de genomsnittliga lösningsandelarna i olika innehållsområden visar att resultatet var bäst i algebra (47 %). Det krävs mer övning inom de områden som eleverna klarade sämst, geometri (lösningsandel 36 %) och sannolikhet och statistik (38 %). Flickorna var bättre än pojkarna i algebra och pojkarna var å andra sidan bättre än flickor i sannolikhet och statistik. Övriga innehållsområden som utvärderades var tal och räkneoperationer samt funktioner.

Varierande bedömningspraxis ger skillnader i skolvitsorden

Vitsordsmedeltalet i matematik var 7,9 för flickor och 7,5 för pojkar. Bedömningen verkar vara följdriktig inom skolorna, men det finns skillnader mellan skolorna: vitsorden för elever som i genomsnitt hade lika goda kunskaper kunde skilja sig med upp till två vitsordssteg. Variationerna i bedömningspraxisen väcker frågan om elevernas likvärdighet då de söker vidare till andra stadiet.

Enligt eleverna är matematik ett ganska nyttigt, men inte särskilt omtyckt ämne. Elevernas värdering av sina egna kunskaper är i viss mån positiv, och pojkarna uppfattning om sina kunskaper är bättre än flickornas. En positiv uppfattning om sina egna kunskaper och om matematikstudier samt samvetsgrann läxläsning gav upphov till bättre resultat. Matematikängslan var mindre hos pojkar, elever som siktade på studier i lång matematik i gymnasiet och elever med föräldrar som hade fått en högre utbildning.

Första gången digitala utvärderingsuppgifter för alla elever

Kunskaperna varierade en aning i olika delar av landet. De bästa matematikresultaten nådde elever i Sydvästra Finland (genomsnittlig lösningsandel 46 %) och de svagaste resultaten hade elever i Östra Finland (40 %).

Elever som siktade på studier i lång matematik i gymnasiet hade bättre matematikkunskaper (genomsnittlig lösningsandel 59 %) än de som siktade på kort matematik i gymnasiet (40 %) eller yrkesutbildning (32 %).

Föräldrarnas utbildningsbakgrund syntes tydligt i resultaten: om föräldrarnas högsta utbildning var grundskola var elevernas resultat i genomsnitt 20 procentenheter svagare än för elever med föräldrar vars högsta utbildning var universitet, högskola eller yrkeshögskola.

Största delen av alla lärare (94 %) var formellt behöriga lärare i matematik.

Alla elever gjorde för första gången en del av uppgifterna digitalt på dator. Resultaten i den digitala versionen var några procentenheter lägre än i pappersversionen. Orsakerna kan vara elevernas ovana vid digitala prov i matematik, skillnader i skolornas IT-utrustning eller tekniska problem. Skolornas IT-utrustning bör förnyas och bli mer enhetlig, vilket skulle skapa förutsättningar för jämlikhet.

Tilläggsinformation och anmälan till seminarium för publicering av resultaten:

Utvärderingsexpert Sami Julin, tfn 029 533 5533, fornamn.efternamn@karvi.fi

Seminariet hålls 25.4.2016 kl. 12.15–14.50. Seminariets språk är finska. Program

Rapport:

Julin, S. & Rautopuro, J. Läksyt tekijäänsä neuvovat. Perusopetuksen matematiikan oppimistulosten arviointi 9. vuosiluokalla 2015. Julkaisut 20:2016. Kansallinen koulutuksen arviointikeskus.

Stäng