Anordnare av småbarnspedagogik och allmänbildande utbildningsanordnare har riktat besparingar mot personalkostnader. En del utbildningsanordnare har minskat undervisningsutbudet, och skillnaderna i undervisningsmängderna har ökat. Förändringarna är emellertid små, vilket delvis påverkas av att kommuner och andra anordnare har ökat sin egen finansieringsandel.
Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) har utvärderat effekterna av statliga sparåtgärder på de kulturella rättigheterna. Utvärdering riktades mot småbarnspedagogik och allmänbildande utbildning, dvs. förskoleundervisning och grundläggande utbildning, gymnasieutbildning, grundläggande konstundervisning och det fria bildningsarbetet. Som material för utvärderingen användes statistik som kompletterades med en enkät till alla anordnare av småbarnspedagogik och allmänbildande utbildning.
Bakom utvärderingen låg en förpliktelse från riksdagen om att regeringen ska följa upp effekterna av sparbesluten som genomfördes åren 2011–2015. Sparåtgärderna under denna regeringsperiod var bland annat att kommunernas statsandelar sänktes, att ökningen av utbildningskostnaderna inte beaktades vid justeringar av statsandelarna samt att gymnasiernas enhetspris sänktes tillfälligt. Riksdagen krävde att regeringen omedelbart ska vidta åtgärder, särskilt om lika utbildningsmöjligheter för unga försämras.
Skillnaderna i att anordna utbildning och erbjuda undervisning ökar
Enligt nationalräkenskaperna förefaller besparingarna i de offentliga utbildningsutgifterna inte vara särdeles stora. Åren 2010–2015 minskade de offentliga utbildningsutgifterna med ett par procent, och BKT-andelen minskade med 0,4 procentenheter.
Anordnare som gjort besparingar uppgav att de sparat i bland annat personalkostnader och material. Inom småbarnspedagogiken hade besparingar genomförts bland annat genom arbetstids- och semesterplanering så att dagvården under allmänna semestertider har koncentrerats till vissa daghem. En del av anordnarna av grundläggande utbildning, gymnasieutbildning och grundläggande konstundervisning hade minskat mängden undervisning. Som en följd av detta ökade till exempel spridningen i mängden undervisning som ges inom grundläggande utbildning från läsåret 2010–11 till läsåret 2016–17.
Förändringarna i utbudet och valet av läroämnen och kurser i grundläggande utbildning och gymnasiet var emellertid inte särskilt stora. Utvärderingsplanerare Raisa Hievanen på NCU konstaterar att trenden dock är oroväckande, och om utvecklingen fortsätter i samma riktning kommer resultatet av avvika från det som eftersträvas.
Utvecklingen har också varit positiv, eftersom andelen behöriga lärare hade ökat såväl i grundläggande utbildning (95 %) som i gymnasieutbildning (98 %). Dessutom var det något vanligare att lärarna deltog i fortbildning.
Enligt anordnarna av förskoleundervisning och grundläggande utbildning påverkas förutsättningarna för undervisning och lärande mest av minskade personalkostnader. Anordnare av gymnasieutbildning bedömer att ett minskat kursutbud har störst inverkan på förutsättningarna för undervisning och lärande. Även anordnare av grundläggande konstundervisning och fritt bildningsarbete ansåg att minskningar i kursutbudet och personalen påverkar verksamhetens syfte och uppnåendet av mål mest.
Oförändrade eller ökade kostnader – anordnarna har ökat sin egen finansieringsandel
Den finansiering och de resurser som kommuner och andra anordnare riktar till småbarnspedagogik och allmänbildande utbildning hade inte minskat tillnärmelsevis lika mycket som de statliga besparingsbesluten. Således hade kommuner och andra anordnare ökat sin egen finansieringsandel.
Inom förskoleundervisning och grundläggande utbildning hade kostnaderna per elev i genomsnitt förblivit oförändrade eller ökat. Andelen för undervisningsutgifter hade dock förblivit nästan oförändrade i den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen och minskat klart i förskoleundervisningen. Kostnadsökningen berodde i första hand på fastighetsunderhåll, och även utgifterna för elevvård och intern förvaltning ökade. Det fanns skillnader mellan anordnarna: hos de största anordnarna hade kostnaderna sjunkit och hos små hade kostnaderna ökat.
Det hade blivit dyrare att delta i grundläggande konstundervisning i alla ämnen. Statsandelsfinansieringen för olika verksamhetsformer inom det fria bildningsarbetet utvecklades i olika riktningar under 2011–2015, vilket försatte anordnarna i en sinsemellan ojämlik situation.
Regioförvaltningsverken (RFV) har en central roll i att följa upp hur utbildningen anordnas. Utvärderingsgruppen föreslår att uppföljningen av hur de kulturella rättigheterna tillgodoses kan effektiviseras genom en mer systematisk datainsamling hos regionförvaltningsverken.
Som kulturella rättigheter, vilka studerades i utvärderingen, definierades de rättigheter som föreskrivs i grundlagen och speciallagar inom utbildning. Enligt grundlagen har alla rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning och lika möjligheter att få annan än grundläggande utbildning och utveckla sig själva oberoende av förmögenhet.
Utvärderingsrapporten publiceras måndagen 27.11.2017 kl. 13.00–15.30 i Finlandiahuset. Läs mer om publiceringen på NCU:s webbplats.
Mer information och medieanmälan till publiceringen:
Utvärderingsplanerare Raisa Hievanen, tfn 029 533 5542, raisa.hievanen@karvi.fi
Direktör Harri Peltoniemi, tfn 029 533 5532, harri.peltoniemi@karvi.fi
Rapport:
Effekterna av statliga sparåtgärder på de kulturella rättigheterna. Kari Pitkänen, Raisa Hievanen, Tanja Kirjavainen, Markku Suortamo och Laura Lepola. Nationella centret för utbildningsutvärdering.
Dela på Facebook Dela på Twitter
Ljus Lucia-dag!
