Det är tryggt i skolan och människor trivs där – ändå anser många åttondeklassare att bara några lärare kan upprätthålla arbetsron

Arbetsron främjas av trivsel och säkerhet i skolan, differentierad undervisning samt av vårdnadshavarnas intresse för elevernas skolgång. Lärare och elever anser att fostrande samtal är en fungerande metod för att ingripa i problemsituationer. De vanligaste allvarliga störningarna i skolor är mobbning, att avlägsna sig olovligt från skolans område och att läraren förlorar tålamodet.

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) genomförde 2016–2017 en utvärdering av arbetsro och trygg lärmiljö inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Utvärderingen riktades till alla utbildningsanordnare, skolor och gymnasier som valts genom urval (506) samt lärare (2 688), elever i årskurs tre och åtta (13 363) samt studerande på andra årskursen i gymnasiet (5 287).

Skoltrivsel och säkerhet i skolan främjar arbetsron

Största delen av lärarna och eleverna trivs bra i skolan, och i genomsnitt uppnås en arbetsro som tryggar lärandet. Över 90 % av eleverna upplevde att de var trygga under lektioner, raster och på skolvägen. Även nästan alla lärare bedömde att de själva och eleverna känner sig trygga under lektionerna. Å andra sidan svarade 40 % av åttondeklassarna att de inte trivs på lektionerna. Skoltrivseln och säkerheten i skolan är kopplad till arbetsron i skolan.

Strax över hälften av åttondeklassarna och över 90 % av tredjeklassarna upplevde att nästan alla lärare kunde upprätthålla en god arbetsro i klassrummet. Var femte åttondeklassare ansåg emellertid att bara några lärare kunde upprätthålla arbetsron.

Både lärare och elever svarade att lärarna och deras undervisningsmetoder och pedagogiska lösningar har en avgörande roll när det gäller att upprätthålla arbetsron. Störningar och problemsituationer minskas av differentierad undervisning, elevernas delaktighet i skolans verksamhet och snabbt ingripande i problemsituationer.

Även föräldrarnas delaktighet ska utvecklas. När föräldrarna följer barnens skolgång, är det en faktor som tydligt förbättrar arbetsron, konstaterar Sami Julin, utvärderingssakkunnig.

Mobbning mellan elever är den vanligaste allvarliga störningen i årskurs 1–6

Större delen av undervisningsanordnarna, rektorerna och medlemmarna i elevvårdsgrupper svarade att störningar och problemsituationer som förekommer i skolan har varit oförändrade under de senaste två åren. Emellertid upplevde nästan en tredjedel av undervisningsanordnarna och en fjärdedel av skolpersonalen att störningarna har ökat.

Störningar och problemsituationer förekom flerfaldigt mer hos åttondeklassare än hos tredjeklassare eller gymnasieelever. Den vanligaste störningen hos tredjeklassare var att tala samtidigt som läraren så att undervisningen störs. Enligt åttondeklassare och gymnasieelever var den vanligaste störningen att använda mobiltelefon eller pekplatta utan lärarens tillstånd. Vanliga problem bland åttondeklassare och gymnasieelever var också förseningar till lektionen och att eleverna inte lyssnar på läraren eller att eleven saknar redskap som behövs på lektionen.

Enligt både elever och lärare var mobbning mellan elever den allvarligaste störningen i årskurs 1–6. I årskurs 7–9 var allvarliga störningar att avlägsna sig olovligt från skolområdet och att elever mobbar andra elever eller lärare till exempel genom att ropa eller skälla på dem. Cirka 1–2 % av eleverna blir mobbade varje dag i skolan, och pojkar blir oftare föremål för mobbning än flickor.

Elevernas och lärarnas svar avvek tydligt från varandra när osakligt beteende av lärare gentemot elever efterfrågades. Lärarna svarade att de bemöter eleverna sakligt. Hundratals elever i årskurs 7–9 och i gymnasiet rapporterade dock att lärarna skriker och förlorar tålamodet med eleverna upprepade gånger. Dessutom svarade en liten del av eleverna i årskurs 7–9 och gymnasiet att de upplevt sexuella trakasserier i skolan.

Fostrande samtal upplevdes fungera bättre än traditionella disciplinära metoder

De vanligaste metoderna för ingripande var avlägsnande från klassrummet, fostrande samtal, kvarsittning, samtal med rektorn, anmälan till vårdnadshavare och att eleven själv städar upp i utrymmen som de smutsat ner. Med undantag för kvarsittning ansågs dessa metoder fungera rätt väl. Att en elev ersätter egendom som han eller hon haft sönder ansågs också fungera väl.

65 % av lärarna för åttondeklassare trodde på det fostrande samtalets effekt och 80 % på effekten av samtal med föräldrar. Även cirka 75 % av de tredje- och åttondeklassare som någon gång hade deltagit i ett fostrande samtal ansåg att det var en fungerande metod för ingripande.

Bara en del elever visste om att skolan har en plan för att skydda eleverna mot våld, mobbing och trakasserier och en plan för användningen av fostrande samtal och disciplinära åtgärder. Sami Julin anser att det är oroväckande att cirka en tredjedel av lärarna inte kunde säga huruvida dessa planer fungerar. Okunskapen vittnar om att man inte tagit del av planerna.

Mer information:

Utvärderingssakkunnig Sami Julin, sami.julin@karvi.fi, tfn 029 533 5533

Publikationen på nätet:

Rapporten kan läsas på webbplatsen för Nationella centret för utbildningsutvärdering: http://www.karvi.fi/