Stora regionala skillnader och lokala utmaningar med svenskan, finskan och flerspråkigheten i de svenskspråkiga skolorna

Suvi Skantz

Det görs mycket i de svenskspråkiga skolorna för att stödja och utveckla elevernas språk, men skolorna brottas också med lokala utmaningar som försvårar arbetet. Alla svensk-finskt tvåspråkiga och flerspråkiga elever ges inte likvärdiga möjligheter och resurser på olika håll i Svenskfinland. Klasslärarna är allmänt taget optimistiska, men de vittnar också om svårigheter. Det behövs bl.a. satsningar på elevernas skrivfärdigheter i svenska.

När det gäller finskan är skillnaderna mellan flickors och pojkars resultat relativt små. Eleverna presterar bäst i muntlig produktion i årskurs 6. Sjätteklassarna i södra Finland har i genomsnitt bättre resultat än sina jämnåriga i västra Finland. De regionala skillnaderna är större i lärokursen för A-finska än i lärokursen för modersmålsinriktad finska. Kommunens språkprofil har ett samband med hur väl eleverna kan finska.

Bland annat detta framgår i två färska rapporter med fokus på de svenskspråkiga skolorna som Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) publicerat.

 

Hur hanteras tvåspråkigheten och flerspråkigheten i de svenskspråkiga skolorna?

Språkbakgrunden hos eleverna i de svenskspråkiga skolorna har förändrats en hel del under de senaste decennierna. Andelen svensk-finskt tvåspråkiga elever är i genomsnitt så stor i de svenskspråkiga skolorna att en framgångsrik hantering av elevgruppens undervisning kräver samarbete och ett målmedvetet grepp på lokal, regional och nationell nivå. Andelen flerspråkiga elever med något annat hemspråk än svenska eller finska är fortsättningsvis liten och framför allt koncentrerad till enskilda orter.

Utmaningarna varierar väldigt mycket beroende på kommunens språkprofil och resurser. Klasslärarna, rektorerna och utbildningsanordnarna upplever framför allt olika sorters lokala utmaningar med hanteringen av tvåspråkigheten och flerspråkigheten.

Bristen på resurser drabbar enskilda elever

Flera utbildningsanordnare och rektorer vittnar om att de kommunala resurserna inte räcker till, och om att resurserna minskat under de senaste åren. Paradoxalt är att en del av utmaningarna i de svenskspråkiga skolorna beror på att mängden elever i behov av resurser och stöd ofta är mycket liten.

Alla tvåspråkiga och flerspråkiga elever ges inte likvärdiga möjligheter att utveckla sin svenska, finska och sitt eget modersmål. Möjligheterna att stöda eleverna fungerar inte alltid optimalt, och brister finns i t.ex. svenska som andraspråk och litteratur, modersmålsinriktad finska och elevens eget modersmål. Utmaningarna gäller ofta enskilda elever.

Optimism, men också utmaningar

Klasslärarna är allmänt taget mycket optimistiska när det gäller skolans möjligheter att stödja och utveckla de tvåspråkiga och finskspråkiga elevernas svenska. Hela 84 % av klasslärarna upplever att skolan har mycket goda eller goda möjligheter att ge de svensk-finskt tvåspråkiga och finskspråkiga eleverna en stark svenska. Klasslärarna verkar överlag medvetna om elevernas språkbakgrund och de utmaningar som detta medför för undervisningen.

Samtidigt finns det lärare till de tvåspråkiga och flerspråkiga eleverna som tydligt upplever svårigheter. På påståendet Jag har elever som skulle ha gagnats av att gå i finskspråkig skola svarade 27 % av de tvåspråkiga elevernas lärare delvis av samma åsikt och 14 % helt av samma åsikt. En del lärare upplever också att kommunikationen inte fungerar optimalt med vårdnadshavare som inte kan svenska.

Satsningar på skrivfärdigheter behövs

Både lärarna till de svensk-finskt tvåspråkiga eleverna och lärarna till de flerspråkiga eleverna berättar att eleverna har mer svårigheter med att skriva svenska än att läsa, tala och eller förstå talad svenska. Eftersom skriftspråket är fundamentalt i många läroämnen och även viktigt med tanke på fortsatta studier och arbetslivet, behövs det satsningar på skrivfärdigheterna.

Skolornas möjligheter att språkligt stödja elevernas utveckling i de olika läroämnena är en nyckelfråga. En annan nyckelfråga handlar om hur väl de svenskspråkiga skolorna samtidigt lyckas stödja elevernas övriga hemspråk och kulturella identiteter.

Det är viktigt att hanteringen att tvåspråkigheten och flerspråkigheten fungerar väl lokalt, regionalt och nationellt och inte framstår som ett problem, utan som en positiv utmaning för den svenskspråkiga skolan.

Bakgrund

Hanteringen av tvåspråkigheten och flerspråkigheten i de svenskspråkiga skolorna kartlades genom en omfattande informationsinsamling 2017–2018 med flera målgrupper med anknytning till årskurserna 1–6: utbildningsanordnare, rektorer, klasslärare, elever, vårdnadshavare, arrangörer av lärarutbildning och lärarfortbildning och läromedelsproducenter. Resultaten i utvärderingen bygger på svar från många olika slags kommuner och skolor i Svenskfinland, små och stora skolor, skolor på landsbygden och i städer, i olika regioner och språkmiljöer.

Länk till rapporten om hanteringen av två- och flerspråkigheten

Tilläggsinformation:
Utvärderingsexpert Jan Hellgren, Nationella centret för utbildningsutvärdering
tfn 029 533 5531
jan.hellgren@karvi.fi

 

Hur står det till med de svenskspråkiga elevernas finska i årskurs 6?

Våren 2018 utvärderade Nationella centret för utbildningsutvärdering också lärresultaten i finska i årskurs 6. I utvärderingen deltog cirka 1 600 elever som studerade finska enligt A-lärokursen (A-finska) och drygt 1 000 elever som studerade enligt den modersmålsinriktade lärokursen (mofi). I utvärderingen kartlades hur väl eleverna uppnår den nivå för goda kunskaper som anges i läroplanen från år 2014.

Gott resultat i att tala och skriva finska

Sjätteklassarna presterade bäst i delområdet muntlig produktion. I A-finska nådde i genomsnitt cirka 60 % av eleverna kunskapsnivån för goda kunskaper. I mofi nådde till och med tre fjärdedelar av eleverna goda kunskaper. I tvåspråkiga kommuner med svenskspråkig majoritet, presterade eleverna i västra Finland bättre i A-finska än eleverna i södra Finland.

I skriftlig produktion nådde knappt hälften av eleverna i A-finska kunskapsnivån för goda kunskaper. I tvåspråkiga kommuner med finskspråkig majoritet i södra Finland nådde cirka 60 % av eleverna kunskapsnivån för goda kunskaper. I tvåspråkiga kommuner med svenskspråkig majoritet presterade eleverna i västra Finland bättre i skriftlig produktion än eleverna i kommuner med motsvarande språkprofil i södra Finland.

I skriftlig produktion nådde i genomsnitt hälften av eleverna i mofi kunskapsnivån för goda kunskaper. Eleverna i södra Finland och i språköskolorna lyckades i genomsnitt bättre i de skriftliga uppgifterna än eleverna i västra Finland. Tvåspråkiga kommuner med finskspråkig majoritet hade ett svagare resultat i skriftlig produktion.

Stora skillnader i läsförståelse

Det svagaste genomsnittliga resultatet hade sjätteklassarna i läsförståelse. I A-finska nådde i genomsnitt en tredjedel av eleverna kunskapsnivån för goda kunskaper. Skillnaden i resultaten mellan regionerna och mellan kommuner med olika språkprofil var stor. I de nästan helt finskspråkiga kommunerna i södra Finland nådde 57 % av eleverna kunskapsnivån för goda kunskaper. I de nästan helt svenskspråkiga kommunerna i västra Finland nådde endast 12 % av eleverna kunskapsnivån för goda kunskaper.

Ungefär en tredjedel av eleverna i mofi nådde kunskapsnivån för goda kunskaper i läsförståelse. De nästan helt finskspråkiga kommunerna i de olika regionerna hade ungefär samma resultat. Regionala skillnader fanns enbart mellan tvåspråkiga kommuner med finskspråkig majoritet. I tvåspråkiga kommuner med svenskspråkig majoritet i västra Finland nådde cirka 20 % av eleverna kunskapsnivån för goda kunskaper.

Finska på fritiden ger bättre resultat

Eleverna fick i samband med utvärderingen besvara frågor om sin inställning till skolämnet finska och till användningen av finska på fritiden. Sjätteklassarna ansåg att läroämnet finska är ett nyttigt läroämne. Flickorna ansåg att läroämnet är en aning nyttigare än pojkarna. Flickorna läste mer på fritiden än pojkarna.

De sjätteklassare som ansåg att finska är ett nyttigt läroämne lyckades bättre i utvärderingsuppgifterna än de som ansåg att de inte har så stor nytta av finskan. Att tycka om läroämnet finska hade ett samband med resultatet i A-finska. Användningen av finska på fritiden hade ett positivt samband med elevernas prestationer i båda lärokurserna. Ju mer eleverna använde finska på fritiden, desto bättre lyckades de i utvärderingen. I lärokursen för mofi hade elevens läsvanor på fritiden ett positivt samband med resultatet.

Insatser för att stärka kunskaperna i finska

Majoriteten av de lärare som undervisar i finska är behöriga men det behövs bl.a. fortbildning i bedömningen. Utvärderingen visar att eleverna i mer svenskspråkiga kommuner behöver extra stöd i läroämnet finska. Utvärderingen visar också att skolornas resultat skiljer sig ganska mycket från varandra. De största skillnaderna mellan skolornas resultat finns i läsförståelse. Det behövs insatser för att stärka alla elevers läsfärdigheter i finska.

Länk till rapporten om lärresultaten i finska

Tilläggsinformation:
projektledare Carola Åkerlund, Nationella centret för utbildningsutvärdering
tfn 029 533 5554
carola.akerlund@karvi.fi