En betydande del av niondeklassarna löser matematiska problem på en betydligt lägre årskursnivå än sina jämnåriga
Många niondeklassare ägnar betydligt längre tid åt enkla matematiska problem än vad som är vanligt för elever i deras ålder. I en utvärdering av lärresultat i matematik låg de svagast presterande niondeklassarna på årskursnivå 6 när det gäller matematiskt flyt. En tredjedel av de svagast presterande eleverna låg på årskursnivå 3–5.
Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) har undersökt vilka faktorer som förklarar skillnaderna i matematikfärdigheter i ljuset av en utvärdering av lärresultat i årskurs 9. Utvärderingen genomfördes våren 2021 och totalt deltog cirka 12 500 niondeklassare från både finska och svenskspråkiga skolor över hela Finland i utvärderingen. I den nu publicerade uppföljningsanalysen undersöktes elevernas känslor för studierna i matematik, samt hur de starkaste och svagaste eleverna skiljde sig från varandra.
Svagt matematiskt flyt gör räknandet långsamt
I samband med utvärderingen gjorde de elever som presterade svagast det diagnostiska testet FUNA (Functional Numeracy Assessment), som mäter flyt och hastighet i uträkningar i enkla numeriska uppgifter. I matematiskt flyt visade det sig vara vanligt att de svagaste eleverna nådde nivån för elever i 6:e klass, och att en tredjedel av de svagaste eleverna landade på en ännu lägre nivå.
"Alla niondeklassare vet hur man utför enkla uträkningar som 8 minus 4, men de elever som presterar svagast bearbetar uppgifter som denna betydligt längre än genomsnittseleverna, för att inte tala om de starkaste eleverna som har dessa färdigheter automatiserade", säger ledande utvärderingsexpert Jari Metsämuuronen från NCU. "Om det tar lång tid att lösa enkla räkneoperationer är det förståeligt att matematiska problem och att lösa dem inte ger glädje".
NCU rekommenderar att elever med svaga färdigheter ges intensivare stöd för lärande så tidigt som möjligt. Om enkla räkneoperationer flyter bättre kan det underlätta lärandet för lågpresterande elever senare under studierna. Det vore viktigt att rikta stödundervisningsresurser till de lägre årskurserna. NCU rekommenderar även att de elever som presterar svagt uppmuntras att sätta sina mål för lärande i matematik så högt som möjligt. Att lära sig att öva, och även att öva sig på att anstränga sig redan i de tidiga årskurserna är en förutsättning för utveckling av matematikkunskaper.
I slutet av 9:an presterade de bästa bättre än medelnivån i kort gymnasiematematik
De starkaste eleverna gjorde två svåra uppsättningar av uppgifter: ett urval av de svåraste uppgifterna i utvärderingen och en uppsättning uppgifter ur studentprovet i kort matematik. De bästa eleverna utförde gymnasieuppgifterna utan ansträngning. Utifrån utvärderingen är det uppenbart att redan i 9:an har de bäst presterande eleverna överskridit medelnivån för dem som skriver den korta lärokursen i matematik, och några av dem låg redan på medelnivån för de elever som genomför den långa matematiken i gymnasiet. Det var typiskt för de bästa eleverna att de försökte utföra även de svåraste uppgifterna och inte utelämnade information, även om de inte visste hur de skulle lösa uppgiften.
"Det är också viktigt att uppmärksamma hur motivationen för de främsta talangerna att studera matematik upprätthålls och stärks", reflekterar Metsämuuronen. ”Det här kan vara viktigt med tanke på hur motiverade de bästa eleverna är att söka till mer krävande matematikstudier på gymnasiet. Det är i sin tur viktigt med tanke på att så många av dem som möjligt i sina senare studier skulle söka sig till yrken som kräver kunskaper i matematik, till exempel tekniska områden."
NCU rekommenderar lärare att utnyttja utvärderingsinformation om sådana arbetssätt som upprätthåller motivationen hos de talangfulla eleverna och som lärarna upplevt som användbara medel för att differentiera undervisningen för de främsta talangerna. En möjlighet är flexibel gruppering under matematiklektionerna. Då kan eleven kan välja den grupp passar hen bäst bland de olika grupperna som går framåt med olika hastigheter.
Flickor upplevde mer negativa känslor när de studerade matematik än pojkar
I utvärderingen undersöktes för första gången sambandet mellan känslor och kompetens på nationell nivå. ”Det är intressant att flickornas känslor för matematik var mer negativa än pojkars med samma kompetensnivå både i de svagast och starkast presterande elevgrupperna. Oavsett nivågrupp var flickorna mer besvikna, mer oroliga, mindre självsäkra och argare när de tänkte på matematik än pojkar", konstaterar Metsämuuronen beträffande resultaten. Hos de svagast presterande flickorna var en liten gruppstorlek förknippad med mer positiva känslor och en stor gruppstorlek med mer negativa känslor. Å andra sidan var den positiva, trygga och uppmuntrande atmosfären i klassen och arbetsro kopplade till positiva känslor.
De känslor som eleverna upplever i samband med matematikstudierna kan vara relaterade till hur eleverna sätter upp mål för lärande, utför matematikuppgifter, lägger energi på dem och även till uppfattningen om den egna förmågan. Därför rekommenderar NCU att det tas fram mer information om sambandet mellan känslor och färdigheter.
Mer information:
Jari Metsämuuronen, ledande utvärderingsexpert, NCU
tfn +358 2 9533 5516