Studie: Kommunernas möjligheter att finansiera utbildningskostnaderna är olika

Undervisningskostnaderna har legat kvar på 2009 års nivå, trots en stadig ökning av finansieringsbehoven till följd av den allmänna kostnadsutvecklingen och ökat stöd för lärande. Utbildningsanordnarna har mycket olika möjligheter att finansiera utbildningskostnaderna och det finns därför en stor variation i de utbildningstjänster som eleverna får. 

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) har genomfört en studie om utvecklingen av utbildningskostnaderna mellan 1997 och 2021. Enligt rapporten ökade de jämförbara utbildningskostnaderna från 1960 till 2009, varefter de praktiskt taget har legat kvar på samma nivå. Finland har därmed halkat efter jämförbara länder som Sverige och Baltikum i kostnadsutvecklingen. 

Behovet av finansiering har dock ökat bland annat genom att antalet elever som fått beslut om stöd har ökat. Andelen av dessa elever varierar kraftigt mellan olika kommuner. Under perioden 2011-2021 har antalet elever ökat från cirka 17 000 till cirka 65 000 elever.

Ökningen av undervisningskostnaderna förklaras framför allt av ökningen av antalet lärare fram till 2002 och därefter av ökningen av specialundervisningen. På nationell nivå har de ökade finansieringsbehoven tillgodosetts genom behovsprövade understödsfinansiering för olika ändamål, till exempel de jämställdhetsmedel som beviljades av den förra regeringen. Understöden har i hög grad riktats till skolor där till exempel matematikkunskaperna är lägre. 

Kostnaderna per elev varierar stort

Den genomsnittliga totalkostnaden per elev under nio år är cirka 85 000-87 000 euro. Kostnaden per elev varierar kraftigt mellan anordnarna, från som lägst 57 000 euro per elev till som högst 724 000 euro per elev. 

En allt större andel av undervisningskostnaderna har gått till underhåll av byggnader och intern administration. Typiskt sett är kostnaderna mycket höga i enskilda specialskolor med ett litet antal elever. Ett visst antal elever eller en viss regional indelning leder inte direkt till högre eller lägre kostnader per elev.

Finansieringen av grundutbildningen spelar en viktig roll för kompetensutvecklingen, även om den inte direkt kan kopplas till enskilda elevers kompetens. Utan finansieringen av grundutbildningen och de lärare och läroböcker som den tillhandahåller skulle den nationella kompetensnivån inte ligga på den höga nivå som den gör idag. Praktiskt sett alla effekter kopplade till lärare, undervisning, läxor och skolgång i allmänhet genereras genom kommunal och statlig finansiering. 

Ur ekonomisk synvinkel har samhället och kommunerna gjort betydande besparingar mellan 2010 och 2021 genom att inte fullt ut kompensera för finansieringsbehoven. Men ur synvinkeln för elevernas kunnande är bilden en annan. Eleverna som medborgare har kanske inte fått den servicenivå som de behövde. I genomsnitt har de fått en billigare utbildningstjänst än tidigare, men också en tjänst som varierar beroende på kommunens ekonomiska situation.

– Kommuner med svagare ekonomi har sämre möjligheter att kompensera för de ökade kostnaderna. Konkret kan eftersläpningen i finansieringen avspeglas i större klasser, återanvändning av böcker, föråldrad utrustning eller sämre skolmåltider", säger Risto Hietala, utvärderingsexpert. 

Baserat på studien rekommenderar Karvi att man ökar investeringarna i utbildning för att komma ikapp de viktigaste jämförelseländerna. Det är framför allt investeringar i utbildning som behövs för att möta den ökade efterfrågan. Det behövs också mer forskning om var och i vilka årskurser ytterligare investeringar skulle ge bäst produktivitet.

Hur studien har genomförts

I undersökningen har man utnyttjat Karvis uppgifter om inlärningsresultat i matematik, Statistikcentralens officiella statistik och Utbildningsstyrelsens statistik över kostnaderna för den grundläggande utbildningen.

Rapport

Pris på lärresultaten – Kostnader för grundutbildning inom ramen för matematiska kompetenser (på finska med en svensk sammanfattning)