Elevernas stödbehov har ökat, men stödet för lärande och skolgång sackar fortfarande efter

Enligt NCU:s färska utvärdering har lärarna fler elever som behöver stöd i sina undervisningsgrupper än de enligt sin egen bedömning kan klara av. De nuvarande sätten att stödja eleverna upplevs som otillräckliga, och ju mer krävande stödbehoven är, desto sämre kan man stödja elevernas lärande och skolgång. En del av lärarna har varit tvungna att sänka målen för lärande för alla elever i gruppen för att kunna lära ut alla grundläggande saker.

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) genomförde 2022–2024 en utvärdering av hur differentiering och flexibla undervisningsarrangemang fungerar. I utvärderingen utreddes hur personalen inom undervisningsväsendet kan stödja lärandet och skolgången med hjälp av differentiering och flexibla undervisningsarrangemang. Dessutom granskades hur fungerande lösningar differentieringen och de flexibla undervisningsarrangemangen är med tanke på pedagogiken och undervisningspersonalens arbete samt hur de borde utvecklas. Resultaten av utvärderingen grundar sig på enkätsvar från bildningsdirektörer, rektorer, lärare och skolgångshandledare.

I stödet för lärande och skolgång ingår allmänt, intensifierat och särskilt stöd. Skolorna genomför alla dessa stödnivåer med hjälp av olika metoder för differentiering och flexibla undervisningsarrangemang. Hit hör stödundervisning, varierande antal uppgifter och uppgifter med olika svårighetsgrad, gruppering av eleverna eller omfattande specialundervisning. 

Ju mer mångfacetterat stödbehov, desto svårare att stödja eleverna

Nästan alla respondenter ansåg att elevernas behov av stöd har ökat under de senaste åren och att eleverna har allt mer mångfacetterade utmaningar. Bland de respondentgrupper som deltog i utvärderingen varierade åsikterna om i vilken mån man i deras skolor lyckades stödja elevernas studier.  Det förekom också olika uppfattningar bland lärarna. Cirka 40 procent av lärarna upplevde att man med nuvarande praxis och arrangemang inte lyckas stödja eleven tillräckligt i studierna eller förebygga att elevens stödbehov blir bestående. 

Ju mer mångfacetterade elevernas stödbehov var, desto sämre bedömde skolornas anställda att de kunde svara på dem. Man lyckades bättre stödja de elever som behövde allmänt stöd än de elever som behövde intensifierat eller särskilt stöd. Endast omkring två femtedelar av lärarna kunde i tillräckligt hög grad stödja elever som fick intensifierat stöd. Endast en tredjedel av lärarna kunde i tillräcklig mån stödja elever som fick särskilt stöd. Till denna del visade sig elevernas rätt till stöd och jämlikhet vara otillräcklig. Möjligheterna att erbjuda olika stödformer varierade också i olika läroämnen och årskurser.

De olika respondentgrupperna hade ställvis väldigt olika syn på hur stödet genomförs i nuläget. För att stödåtgärderna ska kunna utvecklas så att de fungerar bättre än i nuläget behövs även i fortsättningen en dialog om hur stödet förverkligas i skolorna och hur det kan utvecklas, konstaterar Päivi Kamppi vid NCU.

Lärarna upplevde att det finns för många elever som behöver stöd i undervisningsgrupperna

Elevernas olika behov och kunskaper skapar grunden för differentierande undervisning. De klass- och ämneslärare som deltog i denna utvärdering hade i genomsnitt tre elever som fick intensifierat stöd och två elever som fick särskilt stöd i sina undervisningsgrupper. Men det fanns stora skillnader i antalet elever som behövde stöd. I många undervisningsgrupper fanns det dessutom elever som behöver differentiering uppåt, liksom också elever som studerar finska eller svenska som andraspråk samt elever som det är utmanande att bemöta på grund av deras beteende. Utmaningarna i genomförandet av stödet för lärande och skolgång framkom särskilt i årskurserna 7–9. Ämneslärarna uppgav själva att de undervisade i genomsnitt 150 olika elever varje vecka. Detta gjorde differentieringen krävande, eftersom den förutsätter att man känner eleverna. Det som antecknats i elevernas individuella planer för hur undervisningen ska ordnas (IP) och i planerna för elevens lärande upplevdes inte alltid som nyttigt eller möjligt att genomföra i undervisningen.

Lärarna upplevde att det var svårast att stödja de elever som behöver differentiering uppåt samt sådana elever som det är utmanande att bemöta till exempel på grund av beteende eller känslomässiga faktorer, säger Niina Rumpu. 

I den här utvärderingen utreddes användningen av flexibla undervisningsarrangemang genom att NCU frågade om utnyttjandet av blockläggning i läsordningen, delade timmar och flexibla grupper samt om kompanjonlärarskap eller arbete i par mellan skolgångshandledare och lärare. Vid sidan av de flexibla undervisningsarrangemangen ansåg majoriteten av respondenterna att även olika flexibla smågrupper av permanent karaktär och specialklasser fortfarande är nödvändiga. En klar majoritet av lärarna, skolgångshandledarna och rektorerna upplevde att det fanns för få platser i specialklasserna eller de olika smågrupperna för de elever som behövde dem, och otillräcklig personal för att genomföra stödet.

Att ge stöd i rätt tid och på ett förebyggande sätt är utmanande mål, eftersom endast drygt hälften av lärarna hade lyckats ge stöd för lärandet och skolgången när det behövdes. Dessutom hade omkring en tredjedel av lärarna varit tvungna att sänka målen för lärande för alla elever i undervisningsgruppen för att lyckas undervisa allt grundläggande innehåll. Ämneslärarna berättade oftare än klass- och speciallärarna att de varit tvungna att sänka målen för lärande.

Missnöje med den nuvarande situationen

Ett syfte med stödet för lärande och skolgång är att stödja eleverna att uppnå de mål som beskrivs i grunderna för läroplanen. Enligt utvärderingsresultaten upplevdes de nuvarande sätten att stödja eleverna genom differentiering och flexibla undervisningsarrangemang som otillräckliga. I de öppna svaren lyfte personalen i undervisningsväsendet fram sin oro gällande skolans möjligheter att hjälpa de elever som behöver mest stöd. Utvärderingsresultaten visar att det finns behov av att förnya lagen om grundläggande utbildning.

Enligt de öppna svaren styrs ordnandet av stöd för lärande och skolgång av ekonomiska resurser vid sidan av de pedagogiska behoven. Största delen av lärarna, rektorerna och skolgångshandledarna upplevde att det i den egna skolan inte finns tillräckligt med personal för att genomföra stödet för lärande och skolgång. Elevhälsan har en central roll särskilt i fråga om stödet för skolgången. Enbart stödet för lärande räcker i många elevers fall inte för att stödja dem så att de är i form för skolgång. Den dåliga tillgången till elevhälsa samt social- och hälsovårdstjänster framhölls starkt i de öppna svaren från alla personalgrupper som deltog i utvärderingen. Ett nära samarbete behövs med såväl elevhälsan som social- och hälsovården. 

Rapport: Differentiering och flexibla undervisningsarrangemang som en del av stödet för lärande och skolgång i den grundläggande utbildningen