Varför utvärderar vi lärresultat?

Vi som jobbar på Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) får ibland frågor om varför man ska delta i våra utvärderingar av lärresultat. Inställningen till utvärderingarna beror oftast på vad man har för tidigare erfarenheter, eller om man alls har erfarenheter av dem.

En del får ut mycket av utvärderingarna, och väntar rentav på dem. För andra är syftet oklart, och de känns jobbiga: Arrangemang med datorer, poängsättning av uppgifter, överloppsarbete utöver undervisningen, och slutligen en resultatrapport som kanske inte öppnar sig så lätt även om vi gjort vårt bästa och försökt göra utvärderingarna så lättillgängliga och nyttiga som möjligt.

För att riktigt förstå sig på syftet med våra nationella utvärderingar av lärresultat, krävs det att vi ser dem i ett lite bredare perspektiv. Vi måste titta bakåt i tiden, jämföra oss med andra länder och dessutom göra det tydligt att vi inte granskar och inspekterar, utan stöttar utvecklingen av verksamheten. I ett bredare perspektiv märks det att vi har ett ganska unikt nationellt utvärderingssystem i Finland.

Från inspektion till utvärdering

Skolans verksamhet har alltid varit föremål för granskning av staten. Tillsynen av skolan har funnits sedan den obligatoriska folkskolan infördes år 1842. Från början var det kyrkan som skötte tillsynen. En statlig folkskoleinspektion bildades år 1861. Folkskoleinspektionen och senare Folkskoleöverstyrelsen ansvarade för att granska skolan ända fram till år 1958, då länsskolnämnder inrättades.

Skolinspektionen i Finland avskaffades år 1991, vilket innebär att Finland blev ett av de få länderna som i dagsläget saknar skolinspektion.

I mitten av 1990-talet infördes nya läroplaner som skulle vara anpassade till en målstyrd verksamhet. De nya läroplanerna innehöll inte lika bestämda direktiv om vad undervisningen skulle innehålla eller hur den skulle gå till som tidigare läroplaner. I stället innehöll de beskrivningar av vilka mål och resultat som skulle uppnås. Det här möjliggjorde ett skifte från kontroll och granskning till ett mer decentraliserat system med utvärderingar av hur väl målen i läroplanerna förverkligats.

Systemet växte fram genom den breda decentraliseringsprocessen inom flera sektorer på 1990-talet. Utbildningsanordnaren fick då ett större ansvar för grundskolan. Det är en viktig uppgift för oss att våra utvärderingar av lärresultat ger utbildningsanordnaren information om hur det går i de egna skolorna, eftersom det här är en bit av utbildningsanordnarens egen lagstadgade kvalitetshantering.

Också bl.a. Utbildningsstyrelsen och undervisningsministeriet utnyttjar den nationella informationen för att planera framtida utbildningsdokument, t.ex. läroplansgrunder och timfördelning.

Till en början hade Utbildningsstyrelsen ansvaret för utvärderingarna av lärresultat. År 2014 koncentrerades den nationella utvärderingsverksamheten till Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) som inledde sin verksamhet. Förutom utvärderingarna av lärresultat ansvarar NCU som nationell myndighet för utvärdering på alla utbildningsnivåer, från småbarnspedagogiken till högskolorna och det fria bildningsarbetet. Vi verkar självständigt och vi är fria från yttre påverkan i våra resultat och slutsatser.

Den historiska vändningen från granskning och inspektion till utvärdering och utveckling präglar utvärderingarna av lärresultat. I samband med utvärderingsresultaten ger vi information och utvecklingsrekommendationer som kan användas av beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå.

Ambitionen är att försöka stötta alla och främja jämlikhet och delaktighet i utbildningen. Det är också en av principerna bakom våra utvärderingar av lärresultat.

Information för utveckling

Enskilda lärare får väldigt sällan information om hur de egna elevernas kunskaper och elevbedömningen förhåller sig till andra skolor i Finland. Ligger elevernas kunskaper ungefär på samma nivå eller avviker de på något sätt? Och hur är det med vitsorden: Har jag som lärare bedömt elevernas kunskaper likvärdigt eller avviker elevernas vitsord och kunskaper från vitsorden i andra skolor?

NCU:s utvärderingar har gång på gång visat att bedömningen varierar rätt mycket skolor emellan. Beträffande kunskaperna ger utvärderingarna också mer detaljerad information till lärarna om olika delområden av elevernas kunskaper, starka områden och utvecklingsområden t.ex. i modersmål och matematik och många andra ämnen.

Informationen är till för lärarna så att de kan utveckla sin undervisning och bedömning. Här syns vårt syfte tydligt: att stärka och utveckla likabehandlingen och jämlikheten för alla elever och skolor i vårt land.

Den jämförande informationen är särskilt viktig i slutskedet av den grundläggande utbildningen när eleverna söker vidare till fortsatta studier med sina betyg. Då borde vitsorden och elevernas kunskaper motsvara varandra för att alla sökande ska behandlas rättvist.

För att kunna utveckla behövs inte bara information, utan också förståelse. Därför anstränger vi oss mycket i att försöka identifiera faktorer som främjar eller hindrar utvecklingen av elevernas kunskaper. I utvärderingarna granskas även vilka bakgrundsfaktorer som har ett samband med resultatet.

Det ska sägas att det inte är lätt att förstå orsakerna bakom lärande, och vi försöker konstant bli bättre på att ge information som åtminstone hjälper lärarna att bilda sig en uppfattning om var skon möjligtvis klämmer.

Ett ganska unikt nationellt system

Vi som jobbar med utvärderingar av lärresultat brukar ibland betona att de finländska utvärderingarna av lärresultat inte är särskilt betungande jämfört med många andra länder.

Vi har inga regelbundna nationella obligatoriska prov i den grundläggande utbildningen och vi har inga ”teaching for testing”-tendenser i grundskolan. Och när resultaten kommer rangordnas varken skolor, klasser eller lärare. NCU:s utvärderingar av lärresultat är sampelbaserade, det betyder att alla skolor inte deltar i dem. Samplet består av skolor från hela Finland och ger en bild av elevernas kunskaper på nationell nivå.

Den viktigaste principen för NCU:s verksamhet är utvecklande utvärdering som är baserad på förtroende, engagemang och växelverkan. Inom utbildningsutvärderingen har erfarenheter av utvecklande utvärdering byggts upp i över tjugo års tid. Principen om utvecklande utvärdering är så central för vår verksamhet att den också nämns i lagstiftningen om Nationella centret för utbildningsutvärdering.

Utvecklingsprincipen syns också i hur vi jobbar. Vi samarbetar hela tiden med lärare och experter för att åstadkomma så bra uppgifter och utvärderingar som möjligt. Med i processen finns bl.a. sakkunniga universitetslektorer, ämneslärare med arbetserfarenhet, klasslärare och även elever. Viktiga samarbetsparter är alla de skolor som deltar i projekten.

Även om det är NCU som ansvarar för utvärderingarna, krävs det förtroende och ett fungerande samarbete för att allt ska fungera.

Senast har NCU utvärderat lärresultat i A-finska i åk 9. Läs mer.