Riksdagsvalet 2023: Nationella utvärderingsresultat för utbildningsdiskussionen och det samhälleliga beslutsfattandet

En likvärdig, jämlik och högklassig utbildning utgör grunden för samhällets funktionsförmåga

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) lyfter i detta ställningstagande fram centrala faktorer  med vilkas hjälp det är möjligt att stöda den finländska bildningen och främja demokratin i samhället samt individernas jämlikhet, välfärd och likvärdighet. Utbildning och möjligheter att lära sig och utveckla sin egen kompetens, oberoende av till exempel socioekonomisk bakgrund eller bostadsort, har en central inverkan på hur jämlikheten i samhället förverkligas. Högklassig utbildning, bildning och hög kompetensnivå är viktigt också med tanke på en hållbar ekonomisk tillväxt och den finländska konkurrenskraften.

NCU:s rekommendationer för att främja utbildningsmässig jämlikhet och likvärdighet är:

• Vi bör ingripa i de ökade kunskapsskillnaderna genom att trygga grundläggande färdigheter för alla.
• Vi måste bli bättre på att identifiera elevers och studerandes stödbehov samt också stärka det individuella stödet på alla utbildningsstadier.
• Vårt utbildningssystem bör utvecklas som en helhet − och vi bör identifiera och avveckla strukturer och verksamhetspraxis som skapar ojämlikhet i utbildningen.
• Då utbildningssystemet utvecklas bör vi utgå från långsiktiga mål samt heltäckande utvärderingsresultat och forskningsrön på nationell nivå.

Vi bör ingripa i de ökande kunskapsskillnaderna genom att garantera tillräckliga grundläggande färdigheter för alla

De nationella utvärderingsresultaten visar att det förekommer en stor individuell variation i elevernas kunskaper redan i början av grundskolan. Barn till högutbildade vårdnadshavare uppnår i genomsnitt bättre inlärningsresultat än barn till lågutbildade vårdnadshavare. Men det är möjligt att jämna ut kunskapsskillnader som hänger samman med barnens hembakgrund genom att barnen deltar i högklassig småbarnspedagogik. Småbarnspedagogik på heltid skapar särskilt fördelar för barn med flera faktorer som förutser en lägre kunskapsnivå, till exempel inlärningssvårigheter i den närmaste släkten eller att barnet har fötts i slutet av året. För närvarande förekommer det regional variation i barnens deltagande i småbarnspedagogiken och också i hur de innehållsmässiga målen i planen för småbarnspedagogik genomförs. Vi bör sträva efter att jämna ut de regionala skillnaderna och trygga en högklassig småbarnspedagogik genom att satsa på att personalen får utbildning och förbättra branschens hållkraft.

Kunskaperna skiljer sig inte endast mellan individer utan också mellan skolor. Skillnaderna mellan elevernas kunskaper i olika skolor uppstår redan under de första skolåren, i och med att elevernas färdigheter utvecklas på olika sätt i skolorna. Kunskapsskillnaderna mellan elever och skolor har samband med familjers och regioners olika utbildningsresurser samt ekonomiska och sociokulturella resurser. Utmaningarna som är förknippade med lärande och kunskaper återspeglar tillståndet i samhället och till exempel välbefinnandet. Det stöd som eleverna får hemma varierar i hög grad. Då nationella och lokala beslut fattas krävs sektorövergripande samarbete och övergripande lösningar, där sambandet mellan hur jämlikhet i utbildningen förverkligas och bland annat regionplanering, byggande och social- och hälsovårdstjänster beaktas. Varje elev bör ha möjlighet till undervisning med hög kvalitet oberoende av bostadsområde och socioekonomisk bakgrund.

Det är också viktigt att fästa uppmärksamhet vid att kunskapsskillnaderna ökar bland den vuxna befolkningen. Att kunna agera självständigt i vårt samhälle förutsätter läs- och skrivförmåga. Men i Finland finns det vuxna invandrare som inte är läs- och skrivkunniga. De kan inte självständigt delta i samhällelig verksamhet eller stödja sina barn på utbildningsvägen. Statsandelarna för utbildningen i läskunnighet gäller ofta inte för personer som har överskridit integrationstiden på tre år eller personer som väntar på uppehållstillstånd och integrationsstatus utanför utbildningarna. Lagstiftningen bör ändras så att integrationsplanen slopas som en förutsättning för läskunnighetsutbildningen. När invandrarnas utbildningar utvecklas är det också viktigt att granska integrationsfrämjande tjänster ur den studerandes perspektiv, som en helhet.

Vid förändringar i arbetslivet söker i synnerhet sådana personer till utbildningar som redan har en examen antingen inom yrkesutbildningen eller högskoleutbildningen. Lågutbildade, äldre eller personer med låg utbildningsvilja söker sig i mindre utsträckning till utbildningar. De har också ofta sämre studiefärdigheter. Utbildningsutbudet bör innehålla sysselsättningsfrämjande utbildningstjänster som erbjuds i situationer där arbetslivet förändras och där man beaktar lågutbildade personers behov och stärker de grundläggande färdigheter som behövs i studierna.

Vi måste bli bättre på att identifiera elevers och studerandes stödbehov samt också stärka det individuella stödet på alla utbildningsstadier

Antalet elever och studerande som behöver olika typer av stöd ökar på alla utbildningsnivåer. Elever med stora brister i sina läs-, skriv- och räknefärdigheter flyttas över från grundskolan till andra stadiet. Detta återspeglas i vårt utbildningssystem, i synnerhet i yrkesutbildningen. Inom yrkesutbildningen finns det delvis stora skillnader mellan de studerandes kunskaper i både allmänbildande ämnen och yrkesämnen. Ju längre utbildningsvägen framskrider, desto svårare är det att åtgärda bristerna i de grundläggande färdigheterna.

Stödåtgärder ska erbjudas genast när stödbehovet uppstår och man ska också garantera tillräckligt med tid och resurser för att kartlägga kunskaper och individuella behov. Kontinuitet i stödåtgärderna bör säkerställas vid övergångsskeden i utbildningen. Det är också viktigt att satsa proaktivt på det allmänna stödet, eftersom det minskar behovet av särskilda stödåtgärder. I samband med inlärning i arbetet är det viktigt att se till att de studerande får den handledning och det stöd de behöver även i studier på arbetsplatser och i andra lärmiljöer. För närvarande genomförs yrkesprov ojämnt inom yrkesutbildningen och det finns variation i bedömningen. Det här försätter de studerande i en ojämlik ställning och kan försämra de studerandes sysselsättning.

En del av elevernas och studerandenas behov av stöd beror på otillräckliga språkkunskaper och bristfälliga studiefärdigheter. Redan i början av utbildningsvägen bör särskild uppmärksamhet fästas vid vilka möjligheter elever och studerande med invandrarbakgrund har att uppnå sådana kunskaper som  högskolestudier förutsätter. En stor del av eleverna som studerar finska eller svenska som andraspråk hamnar på efterkälken redan under de första åren av den grundläggande utbildningen. För att stöda utvecklingen av språkkunskaperna, ge språkmedveten undervisning enligt läroplanen, främja studiefärdigheterna och hitta ändamålsenliga utbildningsvägar krävs kännedom om situationen för barn och unga med invandrarbakgrund och tillräckliga stödåtgärder på alla utbildningsstadier. Man kan stöda att eleverna uppnår skolgångsfärdigheter och blir integrerade i det finländska samhället genom att tillräckliga resurser allokeras till undervisning som förbereder för den grundläggande utbildningen samt till högklassig undervisning i finska eller svenska som andraspråk. Vid sidan av stödet till eleverna är det viktigt att främja växelverkan mellan invandrarföräldrarna och skolorna.

Undantagsförhållandena har visat att stöd för välbefinnande och skolgemenskapen har betydelse för lärandet. Utöver stödåtgärderna är det viktigt att se till att delaktighet och gemenskap är en del av den vardagliga verksamhetskulturen. Elevernas och de studerandes anknytning till en gemenskap och deras delaktighet och aktiva aktörskap bör stärkas. Man bör även se till att allas röst blir hörd. Som stöd för undervisnings-, handlednings- och utbildningsarbete behövs tillräckliga elevvårdstjänster och ett flexibelt samarbete mellan olika yrkesgrupper. För att förankra verksamhetsmodeller som stöder elevernas och studerandenas välbefinnande och minskar den psykiska belastningen krävs också ekonomiska resurser och en målmedveten ledning som sätter värde på en gemensam verksamhetskultur.

Strukturer och praxis som skapar ojämlikhet i utbildningssystemet måste identifieras och avvecklas

Genom att ingripa i strukturella ojämlikheter kan vi minska de mänskliga, sociala och ekonomiska kostnaderna. Alla befolkningsgrupper bör ha möjlighet till kontinuerligt lärande, karriärutveckling och delaktighet i samhället, oberoende av socioekonomisk bakgrund. Strukturerna och finansieringsmodellen för kontinuerligt lärande bör förtydligas genom lösningar på nationell nivå. Strukturer och finansieringsmekanismer bör göra det möjligt för de studerande att göra individuella och lämpliga val. Även att studerande väljer långsammare utbildningsvägar och väljer verksamhet utanför utbildningen ska ses som ett alternativ. Resurseffektiviteten för kontinuerligt lärande kan förbättras genom samarbete mellan utbildningsanordnare inom olika utbildningsområden samt genom utveckling av det digitala utbudet.

Finland behöver fler högskoleutbildade experter. Jämlikheten mellan de studerande vid antagningen till högskolorna måste förbättras. Den strukturella ojämlikheten kan också avvecklas genom att vi stärker linje- och ledstudierna som en del av studierna. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att personer med utländsk bakgrund som avlagt högskoleexamen sysselsätts och stannar i Finland. Cirka en tredjedel av de invandrare som avlagt magisterexamen flyttar fortfarande från landet. Vi kan bidra till att högutbildade invandrare stannar i Finland genom att stärka samarbetet mellan högskolorna och arbetsgivarna och också stärka den internationella kompetensen.

Vi måste se till att personalen inom undervisningen, pedagogiken och handledningen mår bra och har en tillräcklig utbildning i hela Finland. På alla utbildningsstadier och inom småbarnspedagogiken bör ledningen, personalstrukturen, antalet anställda och deras kompetens motsvara verksamhetens behov. För att utbildningssystemet ska fungera och vara flexibelt vid förändringar i verksamhetsmiljön krävs ett fungerande ledarskap inom utbildningen. När lärarens arbetsbild förändras behövs möjligheter till kontinuerlig kompetensutveckling. Både på läroanstalternas lednings- och personalnivå betonas samhällelig växelverkan och medvetenhet om vad som händer i det finländska samhället och globalt. Förändringen är hela tiden närvarande. Rörligheten och växelverkan mellan läroanstalterna och med arbetslivet stöder informationsutbyte och skapar förståelse, något som är centralt med tanke på undervisningens kvalitet. Därför bör vi undanröja hindren för undervisningspersonalens kontinuerliga lärande och främja lärarnas gemensamma arbete och samundervisning. Utvecklingsplanerna för undervisningspersonalen bör starkt kopplas till den skol- och kommunspecifika utvecklingen samt de riksomfattande utvecklingslinjerna. Arbetsförhållandena och resurserna påverkar inte bara den pedagogiska verksamhetens kvalitet och möjligheter utan också personalens välbefinnande, motivation och ork.

Utvecklingen av utbildningssystemet bör grunda sig på systematisk utbildningsutvärdering och forskning

Utvecklingen av utbildningssystemet som helhet förutsätter en granskning av verksamhetssätten, strukturerna och styrsystemet på olika utbildningsstadier. Den förutsätter också åtgärder som kan främja utbildningens kvalitet och likvärdigheten inom utbildningen samt förutsättningarna för kontinuerligt lärande. Upprepade projektansökningar och kortsiktighet i projekten belastar däremot anordnare av småbarnspedagogik, undervisning och utbildning samt högskolor. De stöder inte det systematiska utvecklingsarbetet. Det nationella utvecklingsarbetet och projektfinansieringen förutsätter att man leder förändringen, stärker synergin mellan projekten och delar med sig av sin kompetens. Den nationella utvärderingsverksamheten och den utvecklande utvärderingen erbjuder verksamhetsmodeller för det här arbetet.

Kvalitetshanteringen och kvalitetsutvärderingen i den finländska utbildningen och småbarnspedagogiken bidrar till ett fungerande utbildningssystem och förändringsberedskap. Kvalitetsarbetet främjar även de studerandes likvärdighet och genomförandet av en jämlik utbildning. Kvalitetshanteringen och kvalitetsutvärderingar bör genomföras systematiskt och tillräckligt enhetligt på alla utbildningsstadier så att principerna för utvecklande utvärdering utnyttjas.

Hur undervisningen, handledningen och utbildningen fungerar och genomförs bör följas upp, utvärderas och utvecklas systematiskt. Det är viktigt att utvecklingsarbetet systematiskt bygger på information från nationella utvärderingar om utbildningssystemets nuläge och strukturer som skapar ojämlikhet. Att utveckla utbildningssystemet i en global brytningstid kräver kloka lösningar som bygger på utvärderingsinformation  − och samtidigt mod att vidta korrigerande åtgärder. Högklassig utbildning och fostran är viktig för att vi ska kunna trygga nationens och mänsklighetens resiliens och förmåga att förändra sin verksamhet.

Mer information:

• Direktör Harri Peltoniemi, fornamn.efternamn@karvi.fi, tfn 029 533 5532, Nationella centret för utbildningsutvärdering
• Enhetschef Hannele Seppälä, fornamn.efternamn@karvi.fi, tfn 029 533 5550, Nationella centret för utbildningsutvärdering