Stora skillnader i utvecklingen av elevernas kunskaper i A-finska
Skillnader i utvecklingen mellan elever som bor i kommuner med olika svenskhetsgrad är stor. Utvecklingen i lärokursen i finska, som studeras huvudsakligen av elever från svenskspråkiga hem, varierar mycket mellan kommuner med svenskspråkig och finskspråkig majoritet. Bland de tvåspråkiga eleverna, som läser modersmålsinriktad finska, är skillnaderna inte lika stora.
Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) genomförde en longitudinell utvärderingen där utvecklingen av elevernas kunskaper i A-finska från slutet av årskurs 6 till slutet av den grundläggande utbildningen följdes upp. Granskningen gällde båda lärokurserna i läroämnet A-finska: finska som andra inhemskt språk (finska), som är avsedd för elever som inte talar finska hemma, och den modersmålsriktade lärokursen (mofi) som är avsedd för elever som kommer från ett tvåspråkigt hem.
Samplet delades in i fyra kommunprofiler beroende på kommunens språkprofil: finskspråkiga kommuner där under 10 procent är svenskspråkiga, finskt-svenskt tvåspråkiga kommuner där över hälften är finskspråkiga, svenskt-finskt tvåspråkiga kommuner där över hälften är svenskspråkiga och svenskspråkiga kommuner där över 80 procent är svenskspråkiga.
Kommunens svenskhetsgrad har ett starkt samband med utvecklingen i lärokursen i finska
I lärokursen i finska utvecklades elever som bor i kommuner med finskspråkig majoritet klart mer än eleverna i de andra kommunprofilerna. I de tvåspråkiga kommunerna var utvecklingen ungefär lika stor oberoende om majoritetsspråket var svenska eller finska. I de svenskspråkiga kommunerna var utvecklingen betydligt mindre än i de övriga kommunprofilerna.
– Vi är på NCU speciellt oroade över de stora skillnaderna i utvecklingen i lärokursen i finska mellan elever i kommuner med finskspråkig majoritet och kommuner med svenskspråkig majoritet, säger Jukka Marjanen.
I lärokursen i mofi var utvecklingen ungefär lika stor i finskspråkiga kommuner och tvåspråkiga kommuner med finskspråkig majoritet. Utvecklingen i de tvåspråkiga kommunerna med svenskspråkiga majoritet var en aning mindre.
Läsförståelseförmågan utvecklades mest
I läsförståelse skedde den största utvecklingen. I läroämnet finska skedde en stor utveckling hos elever i de finskspråkiga kommunerna, då 44 procent av eleverna hade goda kunskaper i årskurs 6 medan andelen elever med goda kunskaper steg till 70 procent i årskurs 9.
I lärokursen i mofi utvecklades eleverna i de svenskt-finskt tvåspråkiga kommunerna mest, då 26 procent av eleverna hade goda kunskaper i årskurs 6 medan andelen elever med goda kunskaper steg till 70 procent i årskurs 9.
Tydliga skillnader i kommunprofilerna i utvecklingen av muntlig och skriftlig produktion
I lärokursen i finska utvecklades eleverna i de finskspråkiga och finskt-svenskt tvåspråkiga kommunerna klart mer i både muntlig och skriftlig produktion än i de andra kommunprofilerna. I de svenskspråkiga kommunerna skedde ingen utvecklingen varken i muntlig eller skriftlig produktion.
I lärokursen i mofi utvecklades eleverna i de finskt-svenskt tvåspråkiga kommunerna en aning mer i skriftlig produktion än i de övriga kommunprofilerna. Utvecklingen i muntlig produktion var lika i kommunprofilerna med finskspråkig majoritet, medan i de tvåspråkiga kommunerna med svenskspråkig majoritet var utvecklingen obetydlig.
Positiv inställning och användning av finska på fritiden har ett samband med utvecklingen
Elevernas upplevelse av nyttan av läroämnet och en positiv atmosfär är viktigt för inlärningen. De elever som redan i årskurs 6 upplevde att de har nytta av finska utvecklades mer än de elever som inte upplevde nyttan. Detta gällde eleverna i både finska och mofi.
Användning av finska på fritiden stöder inlärningen av språket. I lärokursen i finska utvecklades de elever mer som uppgav i årskurs 6 att de talar finska på fritiden än de elever som inte gjorde det.
– Eleverna har inte samma möjligheter att använda finska på fritiden, vilket gör att undervisningen i finska i de svenskspråkiga orterna är väldigt viktig, säger Carola Åkerlund.
Skillnader i utvecklingen mellan flickor och pojkar
I årskurs 6 hade flickorna en aning bättre resultat än pojkarna i båda lärokurserna. Utvecklingen för flickor och pojkar var lika stor i både finska och mofi. Den lilla kunskapsskillnad som fanns mellan flickor och pojkar i årskurs 6 var lika stor i årskurs 9.
Hur borde undervisningen utvecklas?
I mer svenskspråkiga kommuner behövs mer resurser så att eleverna skulle utvecklas i samma takt som eleverna i de tvåspråkiga och finskspråkiga kommunerna. Motivation och självförtroende borde stödas mer.
Bakgrundsinformation
- Deltagare: I lärokursen i finska deltog 1 173 elever och i lärokursen i mofi 820 elever.
- Elevernas språkutveckling granskades i delområdena förmåga att tolka texter (hör- och läsförståelseuppgifter) och förmåga att producera texter (muntlig och skriftlig produktion).
Rapport:
Åkerlund, C., Marjanen, J. & Peltola, E. 2022. A-finska kunskapsutveckling från åk 6 till åk 9.
Tilläggsinformation:
Jukka Marjanen, ledande utvärderingsexpert, metodexpert (jukka.marjanen@karvi.fi, tfn. 029 533 5559)
Elina Peltola, utvärderingsexpert (elina.peltola@karvi.fi, tfn 029 533 5534)
Publiceringen av resultaten hålls virtuellt via Microsoft Teams torsdagen den 22 september kl. 13–16.