Differentiering inom den grundläggande utbildningen (2022–2024)

I utvärderingen av differentiering och flexibla undervisningsarrangemang i den grundläggande utbildningen produceras information om pedagogisk differentiering och flexibla undervisningsarrangemang. Utvärderingen ger information om grunderna för undervisningsarrangemangen, vilka undervisningsformer som förekommer och hur det fungerar, särskilt ur ett likvärdighetsperspektiv. Utvärderingen genomförs åren 2022–2024.

Finland har genom Salamancakonventionen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förbundit sig att främja inkluderande utbildning. Konventionerna förpliktar till att trygga förhållanden och tjänster i närskolan som motsvarar elevernas individuella behov. Målet med lagändringen som trädde i kraft 2011 var bl.a. att antalet elever som behöver specialundervisning inte fortsätter öka.

I Finland genomförs inkludering genom differentierad undervisning. I differentierad undervisning ges elever eller studerande som hör till samma undervisningsgrupp undervisning enligt deras olika behov. Differentieringen styrs i sin tur av ändringen av lagen om grundläggande utbildning om trestegsstöd (728/1998) (24.6.2010/642), den individuella planen för anordnande av undervisning och särskilda undervisningsarrangemang. Trestegsstödet genomförs som flexibla undervisningsarrangemang, där gruppindelningarna görs med beaktande av bl.a. provframgång, ämneskunskaper och eventuella andra stödbehov. De flexibla grupperingarna får dock inte leda till att det bildas nivågrupper. Målet är att stöda studierna i elevens egen lärmiljö så att eleven har möjlighet att uppnå målen för den allmänna lärokursen.

Enligt olika studier har användningen av ett stödsystem i tre steg inte minskat behovet av specialundervisning. De visar även att utbudet av stöd varierar mellan olika regioner och språkgrupper. Kriterierna för särskilt stöd anses vara oklara, dokumentationen av stödet tungrodd och arrangemangen vid den plats där stödet genomförs verkar åtminstone i en del av läroämnena bli bestående. Vid sidan av de ökade stödbehoven för lärande utmanas differentieringen dessutom av undervisningsresurserna och till exempel bristen på speciallärare.

I det utvärderingsprojekt som nu genomförs av Nationella centret för utbildningsutvärdering granskas hur pedagogisk differentiering och flexibla undervisningsarrangemang fungerar. Det här görs särskilt ur undervisningspersonalens synvinkel samt med tanke på hur det allmänna stödet genomförs, hur likvärdigheten i utbildningen fungerar samt hur utbildningssystemet fungerar.

Utvärderingens huvudfrågor är:

1. Genomförs differentiering och flexibla undervisningsarrangemang (stödundervisning, specialundervisning på deltid, intensifierat och särskilt stöd) så att trestegsstödet förverkligas i skolorna på det sätt som avses i lagen (24.6.2010/642)?
2. Är allmänt och intensifierat stöd samt differentiering och flexibla undervisningsarrangemang i fungerande eller tillräckliga metoder för att förebygga senare uppkomna behov av specialundervisning på heltid?
3. Hur fungerande lösningar är differentiering och flexibla undervisningsarrangemang ur undervisningens och undervisningspersonalens synvinkel? Hur borde differentiering och flexibla undervisningsarrangemang eller stöd för lärande utvecklas eller ändras?

I alla huvudfrågor beaktas också eventuella skillnader mellan den finsk- och svenskspråkiga grundläggande utbildningen.

Länk till projektplanen (på finska):