Differentiering inom den grundläggande utbildningen (2022–2024)

I utvärderingen av differentiering och flexibla undervisningsarrangemang i den grundläggande utbildningen producerades information om pedagogisk differentiering och flexibla undervisningsarrangemang. Utvärderingen gav information om grunderna för undervisningsarrangemangen, vilka undervisningsformer som förekom och hur det fungerade, särskilt ur ett likvärdighetsperspektiv. Utvärderingen genomfördes åren 2022–2024.

Finland har genom Salamancakonventionen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förbundit sig att främja inkluderande utbildning. Konventionerna förpliktar till att trygga förhållanden och tjänster i närskolan som motsvarar elevernas individuella behov. Målet med lagändringen som trädde i kraft 2011 var bl.a. att antalet elever som behöver specialundervisning inte fortsätter öka.

I Finland genomförs inkludering genom differentierad undervisning. I differentierad undervisning ges elever eller studerande som hör till samma undervisningsgrupp undervisning enligt deras olika behov. Differentieringen styrs i sin tur av ändringen av lagen om grundläggande utbildning om trestegsstöd (728/1998) (24.6.2010/642), den individuella planen för anordnande av undervisning och särskilda undervisningsarrangemang. Trestegsstödet genomförs som flexibla undervisningsarrangemang, där gruppindelningarna görs med beaktande av bl.a. provframgång, ämneskunskaper och eventuella andra stödbehov. De flexibla grupperingarna får dock inte leda till att det bildas nivågrupper. Målet är att stöda studierna i elevens egen lärmiljö så att eleven har möjlighet att uppnå målen för den allmänna lärokursen.

Enligt olika studier har användningen av ett stödsystem i tre steg inte minskat behovet av specialundervisning. De visar även att utbudet av stöd varierar mellan olika regioner och språkgrupper. Kriterierna för särskilt stöd anses vara oklara, dokumentationen av stödet tungrodd och arrangemangen vid den plats där stödet genomförs verkar åtminstone i en del av läroämnena bli bestående. Vid sidan av de ökade stödbehoven för lärande utmanas differentieringen dessutom av undervisningsresurserna och till exempel bristen på speciallärare.

I det utvärderingsprojekt som genomfördes av Nationella centret för utbildningsutvärdering granskades hur pedagogisk differentiering och flexibla undervisningsarrangemang fungerade. Det här gördes särskilt ur undervisningspersonalens synvinkel samt med tanke på hur det allmänna stödet genomförs, hur likvärdigheten i utbildningen fungerade samt hur utbildningssystemet fungerade.

Utvärderingens huvudfrågor var:

1. Hur väl man med hjälp av differentiering och flexibla undervisningsarrangemang kan stödja lärandet och skolgången?
2. Hur fungerande lösningar differentieringen och de flexibla undervisningsarrangemangen är med tanke på pedagogiken och undervisningspersonalens arbete? 
3. Hur differentieringen och de flexibla undervisningsarrangemangen eller stödet för lärande borde utvecklas eller ändras?

I alla huvudfrågor beaktades också eventuella skillnader mellan den finsk- och svenskspråkiga grundläggande utbildningen.

Resultaten av utvärderingen publicerades den 25 oktober 2024.

Rapport: Differentiering och flexibla undervisningsarrangemang som en del av stödet för lärande och skolgång i den grundläggande utbildningen

Länk till projektplanen (på finska):