Förmågan att läsa och skriva är grunden för att förebygga marginalisering – NCU:s utvärdering gav vuxna invandrare som lär sig läsa och skriva en röst

Meddelande Fritt bildningsarbete

Utan läs- och skrivfärdigheter kan vuxna inte leva ett självständigt liv i det finländska samhället. Lärarna och handledarna ser läs- och skrivkunnigheten som en likabehandlingsfråga; var och en borde ha rätt att lära sig färdigheter som är en förutsättning för ett självständigt liv. För närvarande hindras uppnåendet av färdigheterna bland annat av att finansieringen av utbildningen är knuten till integrationsplanen, utmaningar i informationsgången och varierande metoder för bedömning av kunnandet.

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) har utvärderat utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Utvärderingsmaterialet bestod av hörande av utbildningsanordnare, lärare och handledare genom enkäter, intervjuer och gruppdiskussioner. Kärnan i utvärderingen var dock intervjuerna med de studerande på deras eget modersmål. Under utvärderingen besöktes fyra läroanstalter och 20 studerande intervjuades.

Utvärderingen visade hur enormt rikt och mångsidigt fältet för att ordna utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare är. Man har redan på många håll skapat fungerande metoder för handledning och växelverkan trots olika typer av läroanstalter, olika förvaltningsområden, brokig lagstiftning och regionala skillnader. En central fråga är hur man när genomförandesätten varierar säkerställer att de studerande har jämlika möjligheter att få tillräcklig utbildning.

Tillgången till utbildning bestäms av den tid som tillbringas i Finland och vistelse- och arbetsmarknadsstatus i stället för av utbildningsbehovet

Utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare ordnas i huvudsak för invandrare som omfattas av integrationsplanen och för vilka utbildningsanordnarna får full statsandel. Detta begränsar både de som har överskridit den tre år långa integrationstiden och de som därmed väntar på uppehållstillstånd och integration utanför de flesta utbildningar. För närvarande är det heller inte möjligt för personer utan läs- och skrivfärdigheter som har överskridit integrationstiden att inom det fria bildningsarbetet avlägga utbildning med arbetslöshetsförmån som bisyssla eller under sex månaders utbildning.

Lagstiftningen bör ändras så att integrationsplanen slopas som en förutsättning för läskunnighetsutbildningen. Detta ger personer som inte kan läsa och skriva tillgång till utbildning som baserar sig på behov.

Metoderna för kompetensbedömning varierar, vilket leder till ojämlikhet och hänvisning till fel utbildningar

Utvärderingen visade att de studerandes kunskaper bedöms med språktester och praxis som varierar från läroanstalt till läroanstalt i samband med att de söker sig till och avslutar utbildningen. Metoderna och resurserna på läroanstalterna för att identifiera utmaningar i lärandet är svaga. Anteckningen om godkänt/underkänt som antecknas på betyget i samband med att läskunnighetsutbildningen avslutas ger inte en tillräcklig bild av de studerandes kompetens enligt lärarna och handledarna.

Bedömningen borde basera sig på tydliga kriterier som utnyttjas av alla och som utgår från en mångsidig identifiering av de studerandes kompetens. I den fortsatta planen för de studerande borde man inkludera rekommendationer om hur den studerandes kunnande kan utvecklas och se till att den fortsatta planen förmedlas vidare.

Praxisen för vägledning till utbildning samt sätten att spara och förmedla information är varierande och delvis bristfälliga

När det är fråga om icke läs- och skrivkunniga kunder är det ytterst viktigt att samarbetet och informationsflödet mellan myndigheterna fungerar. För handledningen i anslutning till utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare är användningen av datasystem för närvarande varierande och alla aktörer har inte tillgång till väsentlig information om utbildningsvägen. Man borde skapa riksomfattande förutsättningar för ett smidigt informationsutbyte genom att utveckla datasystemens kompatibilitet och intensifiera samarbetet. I reformarbetet är det skäl att beakta kommande ändringar i lag- och servicestrukturen samt dataskyddslagstiftningen.

Inlärningen av läs- och skrivfärdigheter kräver att den vuxna bygger upp nya tankemodeller

För att lära sig läsa och skriva i vuxen ålder krävs det att det händer stora saker, till exempel att man förstår nya tanke- och verksamhetssätt och tar dem i besittning.  Den västerländska inlärningsuppfattningen, som fokuserar på en självständig studerande som ställer upp mål för sig själv och reflekterar över sin prestation, är främmande för många studerande inom läskunnighetsutbildningen. Därför behöver många mer tid än ett år för att anamma detta.

– Det är också skäl att fundera på hur meningsfullt det är att kräva att de studerande tillägnar sig den västerländska inlärningsuppfattningen. Kunde man utifrån utvecklingspsykologisk och kulturantropologisk kunskap snarare utveckla undervisningsmetoderna så att vi kunde undervisa personer med olika kulturbakgrund mer effektivt utifrån deras egna utgångspunkter, funderar projektchef för utvärderingen Hanna Väätäinen.

Det finns inte tillräckligt med stöd eller lämpliga fortsatta platser för personer med inlärningssvårigheter

De som deltar i utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare har som gemensamt att de inte kan läsa och skriva, men i övrigt är deras situation, bakgrund och förmåga att lära sig mycket olika. Studerandena uppnår målen för bildningen i varierande grad, så det är viktigt att trygga flexibla möjligheter att avancera. Ålder, flyktingbakgrund, hälsotillstånd, familjesituation, egna mål och övergripande välbefinnande påverkar förmågan att tillägna sig nytt. För närvarande finns det enligt lärare, handledare och anordnare inte tillräckligt med stöd och fortsatta vägar för studerande som har utmaningar med sitt lärande. Beviljandet av särskilt stöd är beroende av projekt och enskilda anordnare av specialundervisning.

När man utvecklar utbildningsvägarna ska man säkerställa att även studerande som framskrider långsamt eller har inlärningssvårigheter får den tid och det stöd de behöver. För att uppnå målet behövs finansiering som gör det möjligt att permanent fördela resurser mellan de studerandes stödåtgärder och differentiering av undervisningen. Stödet för undervisning och handledning på det egna språket bör ökas. En del studerande kunde ha nytta av att kombinera praktisk arbetsverksamhet och studier.

Utbildningens genomslagskraft försämras av den låga interaktionen utanför skolan

Att gå i skolan i sig är för många studerande en sak som upprätthåller hälsan och ger innehåll och betydelse i vardagen. Samtidigt är det många studerandes enda sociala, finskspråkiga rutin som sker utanför hemmet. För att språkinlärningen skulle effektiveras utanför skolan bör man i utbildningarna i allt högre grad stödja studerandenas möjligheter att skapa sociala relationer i gemenskaper där man talar finska. Här kunde man till exempel utnyttja samarbete med regionala organisationer och frivilliga lokala aktörer eller arbetsgivare.

Vid granskningen av utbildningens genomslagskraft bör man beakta faktorer som stärker de studerandes välbefinnande och samhälleliga deltagande och som är mer omfattande än utvecklingen av språkkunskaperna. Ur de studerandes synvinkel medför deltagandet i utbildningen många betydelsefulla innehåll som det är svårt att mäta kvantitativt:

Jag har gjort stora framsteg, jag kan säga att jag tack vare skolan har glömt livets bekymmer. På många år har jag inte skrattat, för jag har förlorat hela min familj. Jag har haft verkligt svåra livssituationer. När man har ett sorgligt liv kan man inte skratta, men skolan förändrade mitt liv helt och hållet. I början kunde jag t.ex. inte boka tid hos läkare, nu har jag lärt mig det. Man lärde mig att skriva mitt namn och min adress etc. En gång började mitt hem brinna, men jag släckte det med vatten. Här lärde man mig hur man släcker en brand. (En studerande)

När invandrarnas utbildningar utvecklas är det viktigt att granska integrationsfrämjande tjänster som en helhet

I genomförandet av utvärderingen fick NCU:s expert stöd av en omfattande utvärderingspanel med representanter från ministerierna, Utbildningsstyrelsen, olika typer av läroanstalter inom det fria bildningsarbetet, den grundläggande utbildningen för vuxna, NTM-centralen och de handledande instanserna.

– Att experter från olika aktörssektorer förde samman sina åsikter vid våra möten var mycket viktigt med tanke på utvärderingens slutresultat och förståelsen av helheten i anslutning till läskunnighetsutbildningen. Utbildningen i läskunnighet kan inte utvecklas separat från andra tjänster i anslutning till den, eftersom alla dessa ur den studerandes synvinkel utgör en helhet som definierar hans eller hennes liv, konstaterar Väätäinen.

Publikation

Aikuisena luku- ja kirjoitustaitoa oppimassa. Arviointi maahanmuuttajien lukutaitokoulutuksesta. Nationella centret för utbildningsutvärdering 27:2022. 

Mer information:

Hanna Väätäinen, utvärderingsexpert, tfn 029 533 5568 (hanna.vaatainen@karvi.fi).